Ränderna går aldrig ur

Jag snubblade över en enormt söt klänning på myrorna häromdagen. Den var iochförsig dyr för att vara secondhand, tvåhundra pickadoller, men jag resonerade somså att det är ju ändå billigare än en tråkig massproducerad palta från hm. Den var tyvärr väldigt lång, men eftersom jag skulle hem till mina föräldrar så kunde jag ju låna mammas symaskin. För att inte förstöra klänningen så klippte jag inte i den utan vek bara upp och pressade kanten två gånger till en lagom längd och sydde en raksöm. Det hade även den tjusiga effekten att kjolen står ut lite mer så man får en fin siluett. Mamma tyckte att jag gjort den för kort, det ser ju ut som du växt ur den, sa hon. Precis rätt längd då, tänkte jag.

Jag är kvar hemma hos mina föräldrar, för att jag har lite business to attend to, som man säger. Mer om det någon annan gång.