Idag har jag umgåtts med min favorit babybakelse William. Han har mest sovit när vi setts tidigare, men nu var han vaken och ville hitta på bus. Vi kollade på saker som rörde sig och lät, som cyklar, bilar och bussar som åkte förbi. Och så sjöng jag lite klassiska sånger för honom som Williams sommarvisa och Hjulen på William snurrar runt runt runt.. Det var himla mysigt även om jag fick lite panik när han började skrika så att jag nästan gick tillbaka till mamma Evelina som var på ett möte. Men han somnade i vagnen istället, söt som han är.
Jag har den senaste tiden sökt en hejdundrans massa jobb. Snart har jag ju min examen och legitimation som arbetsterapeut, och då är ju ett jobb inte fel. Förra veckan hörde de av sig från ett jobb som tillsattes i mars, som jag hade sökt mest för att träna på att skriva ansökningar. Jobbet var tillsatt men de undrade om jag var intresserad av sommarvikariat! KLART JAG ÄR, sa jag inte utan ja det är jag.. Jag var på intervju i måndags och då kändes det som att de redan bestämt sig för att anställa mig. Igår ringde de och sa att jobbet var mitt! Det är inom neurologisk rehabilitering, på ett korttidsboende, mest med äldre patienter som har fått stroke. Ett område som jag faktiskt är väldigt intresserad av!
Jag känner mig befriad. Sommaren är räddad. Ekonomin är räddad!
Det betyder också att jag idag tillät mig att gå till löpkliniken och investera i ett riktigt bra (och dyra) springskor. De är jättesköna men riktigt fula, fulast i butiken. Det ser ut som jag har ufon på fötterna i silver och neonorange. Men vad gör det, en värdslig sak jämfört med att kunna springa fort och långt.
På fredag är det valborg. En big deal här i Uppsala. Det blir nog sitta i en park och dricka bubblig dryck till frukost. Bild som Conny tog på mig och Limpan förra året:
2 kommentarer:
Haha sådär full ska jag inte bli iår! Ser dessutom ut som att jag skelar? Gör jag det? Är det så det ser ut då?!
Nä du skelar inte.. Inte så mycket iallafall ;) Nä men jag skelar kanske under de där solglasögonen! Iochförsig var jag inte särskilt kalas förra året, men man vet aldrig!
(det ser inte ut så när man skelar, då står ögonen åt olika håll!)
Skicka en kommentar