Den här dagen har det hänt två ovanligt härliga saker:1. När jag stressade till skolan imorse, stressade för att jag bor så nära skolan att jag tror att jag kan ta det lungt på morgonen och chilla framför morgon tv och dator men sen inser att klockan är fem minuter innan jag börjar och då får jag springa, och gick genom Sveriges längsta korridor, den är Sveriges längsta på riktigt, så var det en främmande människa som sa "vilka fina strumpor du har, jag var bara tvungen att säga det, jätte fina!". Det gjorde mig väldigt glad och jag tackade och stressade vidare med ett leende. I fortsättningen om jag ser någon främmande människa som är fin ska jag inte bara tänka det utan säga det. Det kanske gör någons dag!
2. När jag gick hemåt från tåget i Eskilstuna så var det en kille i högstadieåldern som gick på andra sidan gatan. Han hade en sån där flashig mobil med högtalare, flashig för min mobil är typ fem år gammal och har sånna där häftiga polyfona ringsignaler. Han spelade någon gubbrocklåt på den och det underbara var att han sjöng med och spelade luftgitarr! Så jäkla charmigt. Sen såg han att jag såg honom och då blev han röd i ansiktet men slutade inte direkt utan drog ner på det i etapper tills han gick normalt. Liksom för att visa att han minsann inte slutade för att jag såg honom utan att det var meningen att göra så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar