Äventyr

Georg innan vi åkte

Här, i Vånsjöbro, satte vi i kanoten

Hej då pappa. Ungefär tio meter efter de här fotona hamnade vi i en fors. Det var stenar och strömt och läskigt. Det slutade med att jag fick gå ur kanoten men jeans och skor och gå i vatten och dra kanoten fram typ hundra meter innan det gick att paddla igen. Det var även en incident med ett läskigt spindelträd som jag sent kommer glömma.

När vi stannade för att fika var allt glömt och förlåtet. Georg ser tillochmed väldigt glad ut.

Ibland kändes det som en djungel. Fint med fina klätterträd.

Den här kraftledningen tog jag kort på för att när jag var liten sa pappa att om man följer den norrut så kommer man till slut till min farmor och farfars hur i Gästrikland.

Vi paddlade länge länge och misär och frys senare hittade vi en plats där i vi kunde tälta. På en brygga, aj för ryggen! Vi låg i tältet med huvudena utanför och kollade på stjärnorna, för man ser dem så bra när det är totalt mörker runt om. Sen läste Georg högt för mig ur en bok innan vi slöt ögonen (att säga att jag sov vore att ta i).

Jag vaknade frusen och ville bara hem. Jag hade inga torra skor eller byxor. Så vi paddlade hemåt.


Men jag tycker iallafall att det är kul att paddla, vi hade bara lite otur den här gången. Det känns så bra efteråt, fast man har ont i hela kroppen och är lite smått förskyld, så känns det att man har gjort någonting riktigt. Ett äventyr.