Idag gick Paraplyerna i Cherbourg på svt matiné. I dessa tider av webb-tv så har jag helt tappat det där med att passa tv-tider, så jag var tvungen att sätta mobilen på larm för att komma ihåg den. Det är en fransk musikal från 60-talet där de sjunger varenda replik. Jag hade behövt och väntade mig färgglad peppmusikal.. Men den var sorglig! Inte dålig alls, men inte vad jag trodde att det skulle vara. Vacker och färgglad var den iallafall med fina Catherine Deneuve i huvudrollen.
1:a maj spenderades i sängen med tre filmer, pizza och glass. Ingen av filmerna var någon höjdare, och blev betygsatta med tvåor på filmtipset.se. Snabbrecensioner följer.
- Seg, tråkig och förutsägbar. Lååångdragna scener där de flyger runt, springer och hoppar.
- Ful! Usch och fy för fula animationer! Varför ser de ut som i ett tv-spel när Cameron hade den enorma budgeten?
+ Någonstans där under alla effekter fanns någonslags budskap om att man borde vara ett med naturen och inte bara skövla och utarma resurser. Budskapet är dock ganska old och levereras bättre i typ Princess Mononoke eller kanske till och med Pocahontas..
Skolflicka träffar äldre man och ifrågasätter vad man ska med en utbildning till. Svaret levereras innan filmen är slut. Skriven av Nick Hornby.
- Även denna film är ganska seg och förutsägbar. Kände inget som helst engagemang för storyn trots bra skådespelare. När den var slut tänkte jag bara; jaha och?
+ Pappa karaktären! Helt underbar skådespelarinsats av Alfred Molina, han gör hela filmen.
+ Snygg, snygg, snygg. Jag ville hoppa in filmen och både ha tjusiga kläder på mig på trendiga jazzklubbar och gå i hennes skola och plugga engelsk littaratur i söt skoluniform.
En man som undviker att bli nedtyngd av materialla ting och även djupare relationer med sina medmänniskor reser runt i USA med det tacksamma jobbet att avskeda personal åt företag.
- Gubbig som bara den och underhöll iallafall inte mig. Thank you for smoking, på samma tema av samma regissör, var iallafall rolig.
- Kan möjligtvis ha haft någonslags budskap, men det bara svish, över mitt huvud.
+ Snyggt foto och bildspråk.
Jag har sett Wes Andersons Fantastic Mr Fox. Den var bra. Den gjorde mig glad. Jag gillart. Om Tim Burtons Alice var en flopp så var det här en riktig flip.
Jag såg ju The Imaginarium of Doctor Parnassus för några veckor sedan. Den är gjord av Terry Gilliam och Charles McKeown som jag då fick reda på också har gjort en film som jag älskade när jag var liten, The Adventures of Baron Munchausen. Nu kunde jag knappt alls inte minnas vad den handlade om, bara att jag tyckte att den var otroligt bra. Jag var förstås tvungen att se den för att ta reda på vad tolvåriga Anna tyckte var så fantastiskt.. Och jag förstår. Allt är fantasi, sagor och myter. Kanonkulor, hemmagjorda luftballonger, gudar och gudinnor och resor till månen. Sånt som jag gillade då och fortfarande gillar. Rekommenderas.
Jag försöker alltid se så mycket film som det bara går. Några av de bästa jag sett i år..
Inglourious basterds alltså. Så fel, så rätt. Bästa filmen jag såg på bio i år. Tack för den Quintan.
Jag förstår inte varför jag inte har sett En långvarig förlovning tidigare eftersom jag gillar Jeunets andra filmer så mycket. I år har jag sett den iallafall och den var helt underbar.
Vem är rädd för Virginia Wolf? gick på svt en natt i våras och vi satt uppe och kollade på den. Den var en sån där film som man mår väldigt dåligt av, men också en sån där film som kanske just därför är väldigt bra.
Hela gårdagen spenderades framför tvn med enorma mängder snacks. Chips, dip och lösgodis. Framåt kvällen hade jag fruktansvärt ont i magen. Nästa helg kommer jag dock ha förträngt ondskan i magen och snacksa lika mycket igen. För jag är smart.
På åtta timmar läste jag ut den här boken. Den var bestämt ganska fängslande. Nu ska vi se filmen, och jag är lite orolig att den ska vara sämst. Jag läste nämligen Everything is Illuminated av Jonathan Safran Foer för ett tag sen, den var aningens fanstastisk. Sen såg jag filmen, och inget av det fina med boken hade de tagit med. Samma sak med Stardust av Neil Gaiman, de hade hollywoodiserat filmen så mycket så jag ville kräkas.
Nu lyssnar jag på musiken till den här filmen, och önskar lite extra mycket att jag var helt bra på franska. Den finaste låten:
Det händer inte så himla ofta att jag betalar åttiofem spänn för att se en film som jag med stor säkerhet kommer att dissa. Men ikväll var jag väldigt sugen på att äta hämtmat i en biosalong (det är förbjudet och därav lockande) och alla andra filmer som gick verkade ännu sämre. Så vi gick alltså och såg Wanted. Till min enorma förvåning och lättnad så tyckte jag inte att den sög så mycket som väntat. Det var ju inget mästerverk direkt, men jag slapp den där ångesten man kan få när man har betalat hutlösa biopriser + popcorn för en film som man bara vill radera från näthinnan. Filmens största miss var att bland alla massor av ödesutnämnda vävande lönnmördare (låter inte ordet lönnmördare lite gulligt och inte alls ondskefullt?) så var bara en enda kvinna. En sak jag gillade med filmen var dock att den inte vara så där amerikanskt finputsad (som The Matrix, Bond- filmerna osv) utan ganska rå på ett sätt som förde tankarna till Nightwatch (som har samma regissör upptäckte jag just precis nu).
- Tvättat. Och blivit sur på grannen som lämnat tvätt i maskinen, i tumlaren och på golvet. Dålig stil, det är ju min tid!
%202_G%5B3%5D.jpg "Les Parapluies de Ccherbourg (Demy) 2_G")
